fafanganspris.blogg.se

En blogg om mat och träning: från fiende och förbud mot njutning och hållbar livsstil.

Tankar från den höst som gått

Kategori: Allmänt

Oj, nu var det länge sedan. Jul och nyår har gjort sitt, men jag har också haft mycket mindre datortid de senaste veckorna.  Jag har börjat jobba 10h i veckan och tillbringat resterande tid på Mando, bortsett från de senaste två veckorna som varit lite speciella med många röda dagar osv. Nästan en vecka tillbringades i Värmland med snö, minusgrader och många sköna dagar med läsning, musik och promenader. Jag har också firat min första jul och mitt första nyår utan en "passa på att äta nu-inställning". I ärlighetens namn har jag inte ätit mer de senaste två veckorna än vad jag gjort under hösten. Mina hunger- och mättnadssignaler är nu i mycket bättre skick och det är nästan overkligt hur jag kan känna mig lugn och tillfreds gällande mat. Allt är avdramatiserat och jag känner verkligen inga cravings what so ever. Det är nästan lite för bra för att vara sant så ibland får jag nästan nypa mig själv i armen. På den fronten känner jag stor framgång, och tror att mitt matschema kommer bli mer fritt den närmsta tiden. Jag har även fått tillbaka suget för träning, något jag kommer få öka på eftersom. Det enda som fortfarande är svårt ibland är mina negativa tankar om mig själv. Min nuvarande garderob är oduglig, jag har fått köpa nya kläder i storlekar jag starkt ogillar, men jag fortsätter intala mig själv att nu är läget som det är och jag mår i alla fall bättre. Var jag landar viktmässigt får vi se längre fram, och det är sekundärt. 
 
Som en konsekvens, eller effekt, av behandlingen har jag hamnat på krigsstiden just gällande hälso- och fitnessdebatten. Då jag upplever själv att jag har funnit Den Rätta Vägen blir jag nästan löjligt provocerad av tonen som råder i media idag. Jag är av den starka övertygelsen att om du vill lära dig att kunna äta lite av allt (och därmed slippa dieta) måste man ge kroppen (och psyket) alla livsmedel och träna på dessa. Först efter detta blir all mat avdramatiserad och man kan äta den i lagom mängder utan att VILJA ha mer. Förut förstod jag inte hur någon kunde äta två rader choklad och nöja sig med det, inte förrän nu. 
 
Alla kanske inte har en utvecklad ortorexi som behöver behandlas, men om man börjar märka att maten och träningen tar mer energi än man vill, så har jag samlat några tips och tankar som man kan använda sig av:
 
  • Om du tänker "Detta kör jag en period, jag ska fasa ut sen och äta mer/träna mindre" så är det en varningssignal. Vissa kanske kör en satsning för en tävling (något som kan diskuteras ur hälsoskäl, men det är inte det inlägget ska handla om) men för oss vanliga är det helt onödigt. Att jobba för en fysik som du lyckas hålla i några veckor ger noll utdelning, men säkerligen ångest då du inte lyckas behålla resultaten i längden. (Det går ej att styra bort hungerskänslor med viljestyrka en lång tid osv)
  • Träna på "förbjuden mat". Under en vecka, lägg t.ex till en god macka till din vanliga frukost, köp en bulle på eftermiddagen ist för keso och frukt och ät en glass på kvällen ist för några nötter. Genom att äta "fel" saker i liten mängd men oftare avdramatiseras de och beteendet blir sundare. (Byt ut dina vanliga alternativ mot de du vill öva på)
  • Ät kolhydrater till varje måltid och fyll inte ut hela tallriken med grönsaker. Grönsaker ger bukfylla, men inte vidare mkt energi och med lite energi blir man inte mätt = du tänker på mat 1 1/2 timme senare.
  • Tänk tanken "vad skulle jag vilja göra ikväll om jag inte skulle träna?" och gå på första impuls. Säger den "jag skulle vilja hänga med en kompis", gör det, vill du hellre pusta ut i soffan, bestäm dig för att göra det. Om du inte kan avstå träning, då har du ett problem. Gör en övning av det. 
  • För mig har det hjälpt att tänka på vad jag har försakat pga min ätstörning, t.ex så har jag missunnat vänner, tackat nej till roliga aktiviteter, pluggat för lite osv. Både pga att det inte stämt med mina mat-och träningsrutiner, men också mycket pga bristande energi. Jag var undernärd och energin räckte med nöd och näppe till att klara av dagen. 
  • Tänk på människor som du beundrar men inte pga deras utseende. Jag har kollat mkt på Ellen Degeneres de senaste månaderna exempelvis, en otrolig kvinna som dock inte passar in i "mitt kvinnoideal". Det finns många fler som Oprah och Blondinbella (Smal ja, men har viktigare saker för sig än att tukta utseendet). 
  • Sluta ge andra komplimanger för deras utseende, och sluta spegla dig. Bara sluta. 
 
Med detta sagt så går jag in i 2015 mer lätt till sinnet än jag varit på länge. Min stora demon är på väg att övervinnas och detta år är förhoppningsvis det år jag kan ägna mig åt att njuta av livet istället för att fantisera över hur jag skulle vilja leva det. 

Plötsligt händer det

Kategori: Allmänt, behandling

Det har varit tyst en tid, men i det här fallet har det varit av positiva anledningar. Jag har helt enkelt börjat må bättre, och inte haft samma behov av att ventilera och grubbla över min situation. För lite drygt tre veckor sedan hände det något i mig, och jag kan inte riktigt förklara vad. Om jag ska försöka ge mig på det så tror jag det handlar om en början till acceptans och ett överseende med mig själv. Tidigare var det rent ut sagt smärtsamt att se, känna och märka hur min kropp ändrats och många jobbiga stunder har genomlidits. Nu uppmärksammar jag att kläderna stramar, vissa passar inte längre, men jag låter det stanna där. JUST NU ser jag ut såhär av en naturlig orsak, och hur jag kommer se ut längre fram får framtiden utvisa. Jag lägger helt enkelt mindre vikt vid hur jag ser ut, eller, jag jobbar aktivt med mig själv för att INTE fokusera på det yttre. 
 
En annan förändring som jag upplever, och som är en otrolig lättnad, är att mina hunger-och mättnadsignaler börjar stabilisera sig. De första veckorna av behandlingen var jag nästan konstant hungrig även om jag åt 6 ggr per dag, då jag upplevde det som kallas för "oxhunger". Oxhunger kan beskrivas som en kompensatorisk hunger i efterhand, en hunger som uppstår för att kroppen under en längre tid fått för lite näring och därför säger alla signaler att mat måste intas. På kliniken höll de hårt på det faktum att jag inte skulle äta mer än vad schemat sade, just för att rent fysiskt behövde jag inte mer mat, men min hjärna sade åt mig att äta allt jag kom över. Idag är detta reglerat och jag upplever ett mycket större lugn. Ännu en för mig helt ny situation är att inte längre vara sugen på specifika grejer. Jag kan välja bort mackor med ost (något som jag tidigare aldrig skulle tillåta mig själv men som jag älskade att äta) för att det är helt avdramatiserat och jag kan helt ärligt säga att jag är sugen på annat. Jag har ätit ganska mycket av det jag aldrig tidigare tillät mig själv, såsom pannkakor, fiskpinnar och macka till frukost, och nu är det som att jag har "fått min dos" och inte bryr mig nämnvärt mer. Att inte tänka på matens sammansättning i mataffären utan med magen känna "vad är jag sugen på?" är numera min utgångspunkt, och jag kan faktiskt inte tänka mig att återgå till mitt förra leverne. Med det inte sagt att jag kommer ha halvfabrikat som utgångspunkt i min kost för resten av livet, men jag kommer inte heller hålla tillbaka då jag blir sugen på det. 
 
En utmaning i dagsläget är att hitta en lagom träningsdos. Jag har just fått mitt gymkort upplåst igen efter 8 veckors inaktivitet och får ägna mig åt yoga och promenader. Ansträngningen vid yoga kan ju variera och jag har testat några olika pass. Jag känner helt klart att jag är ur form, men samtidigt att det finns kvar där under :) Det ska faktiskt bli spännande att se hur kroppen reagerar och mår vid lagom fysisk ansträngning och bra med mat. Sedan ska dosen bli rätt, och en liten del av mig vill boka upp mig på alla pass som finns, men jag får hålla tillbaka och inse att om jag kör på som förut så kommer ju mitt beteende kvarstå, vilket jag ju inte vill.
 
Så, det är positivt det som händer. Tack för hejaropen! :)
 
 

Alltså, den här bergochdalbanan....

Kategori: Allmänt

..tycks aldrig stabiliseras! Innan helgen var jag väldigt optimistisk, hade min sexveckorskontroll och det går framåt. Jag behöver nu inte tillbringa lika mkt tid på kliniken och ska få börja gå tillbaka till jobbet så smått. En annan stor lycka är att jag den här veckan får återuppta promenader och även göra yoga. Ironiskt med min lycka med tanke på vad som kittlade mina sinnen för bara några månader sedan (högintensivt, intervaller, tunga låga reps..) men bara känslan att få röra och sträcka ut kroppen kommer kännas fantastisk efter sju veckors inaktivitet. Så länge har aldrig min kropp fått vila. Ska bli väldigt intressant att se hur den välkomnar realistiskt träningsupplägg och bra mat sedan längre fram...
 
Helgen var iaf mindre bra. För mkt tid att tänka i den "riktiga världen" genererar en del ångest och jag blir ständigt påmind om det jag inte vill tänka på. Då de senaste helgerna varit rätt så händelselösa så ges de negativa tankarna fritt spelrum. Gråt och tandagnissel. Att följa kostschemat är också en utmaning då jag av någon anledning inte alls har samma hunger på helgen men sex mål ska likväl ner. Men idag känns det iaf betydligt bättre och det är jag tacksam för. Varje avvikande steg från kostplanen är ett steg längre från att bli frisk. Varje gång jag väljer bort fil och flingor för kvarg till mellanmål eller väljer trappan med avsikt att bränna några fler kalorier väljer jag också att upprätthålla min ätstörning. Därför är det, berättar behandlarna, oerhört viktigt att man inte "fuskar" genom att inte göra jobbet helhjärtat, det förlänger bara hela behandlingstiden. Så min taktik har varit att bara äta och göra som de säger, undvika återfall och därmed förhoppningsvis bli frisk snabbare. 
 
På god väg, ha en skön vecka allihopa!