fafanganspris.blogg.se

En blogg om mat och träning: från fiende och förbud mot njutning och hållbar livsstil.

Sjukdomsinsikt

Kategori: ätstörd

Fick höra från en vän som också lidit av ortorexi och anorexi att "Du vet att halva jobbet redan är gjort va?" i och med att jag insett själv att jag inte klarar mig ur detta själv och tagit steget att söka profesionell vård. Samtidigt som det känns bra att höra så vill ju fortfarande en del av mig inte ha vård alls. En del av mig vill omgående återgå till det kost-och träningsschema som jag vet ger mig rutor på magen och som får mig att känna mig lätt, rätt och tillfreds fysiskt. En del av mig motsätter sig det, när jag inser att jag faktiskt väljer att äta knäckebröd och ost till mellanmål, och att det är ganska så trevligt att ha som valmöjlighet. 
 
Den här helgen har varit väldigt centrerad kring mitt matmonster (i brist på bättre ord) och allt det elände som följer. Extremt mycket tankeverksamhet har gått åt till att klanka ner på mig själv för utebliven karaktär, oförmåga att köra 4 styrkepass i veckan och att bara äta mindre. Något positivt i detta, som jag insåg i går på jobbet, är hur allvarligt detta egentligen är, och hur viktigt det är att jag får hjälp med det så fort det bara går. Om jag definierar mig och hela min existens utefter hur jag äter och tränar, och mitt yttre, då är något riktigt fel. 
 
Nu har jag jobbat 8 dagar i sträck och är trött efter flytt och hela omställningen. Imorgon ska jag ta mig en välförtjänt sovmorgon. Godnatt!

Ett steg närmre

Kategori: Mando

Förmiddagen tillbringades igår på Mandometerkliniken där jag genomgick en kostutredning, tog prover och hade samtal med en av utredarna. Fick svara på frågor om allt från familjehistoria, psykisk status, min syn på min hälsa och så vidare. Fick även testäta en måltid med deras redskap, en Mandometer, där man ska ange mättnadskänsla under måltiden. Fick lite obehagliga vibbar då det första som mötte mig i dörren vad doften av "sjukhusmat" men det visade sig vara fel: åt väldigt goda lammförsbiffar med bulgursallad och en kall sås till lunch. Det kändes rätt och bra under mötet, och hela deras strategi verkar vara att introducera "farliga livsmedel" under kontrollerade former. Exempelvis kan det vara att fika en kaka och frukt istället för att äta kvarg och frukt, där kaloriintaget kan vara det samma för dom båda. Min måltidsplan kommer vara helt anpassad efter mig, och inte ha för avsikt att få mig att gå upp i vikt (som alla är rädda för som skrivs in) utan att bibehålla den nuvarande. 
 
Om nu allt går som det ska bedömer de mig som kvalificerad för behandling och jag får ett startdatum. 
 
 

Nu ska vi ha smala bebisar!

Kategori: Media

Läste den här artikeln idag, om hur det blivit trendigt bland mödrar att föda små, späda barn. Med detta kan vi väl konstatera att det gått för långt? Det har tuggats om detta i tid och evighet, men det är ju vi själva som gör stl S till det enda rätta idealet i vårt samhälle. Det är väldigt tydligt i just modebranschen, där jag tillbringar mina dagar mestadels, att inget annat alternativ finns. Tänk så enkelt om vi kunde börja använda en tjej i stl M i kampanjer? För det ÄR inte svårt, "alla provplagg görs i stl 36" är inte skrivet i sten. Vi har själva uppfunnit och förstärkt det här idealet, och vi underhåller det dagligen. Har man en åsikt om detta får man bara höra att det är för att man själv är "tjock och utan karaktär" som man opponerar sig. Men vi mår ju dåligt av detta verkar det som? Kropp, prestation och krav går hand i hand, och vi ger inte oss själva de rätta förutsättningarna direkt. Jag är så innerligt trött på att höra hur kvinnor vill "äta något lätt" och konstant undviker energirika livsmedel med den ständiga skräcken att bli tjocka. Att jag som kvinna beställer en hamburgare OCH en efterätt då jag är ute och äter accepteras inte på samma sätt som när en man gör det. Lösningen då? Ja, genom att börja göra det jag gör nu, att SLUTA vika sig och acceptera den här vidriga livsstilen vi har tilldelat oss själva: att vi ska njuta sällan, i små mängder och gärna så ingen ser. Att se det som vår plikt att tukta och forma våra kroppar. Med det inte sagt att varje dag ska vara en orgie i fett och socker, men att se bröd (som är basföda för stora delar av jordens befolking) som ett livsmedel att unna sig, och därmed synda, ja då har vi hamnat väldigt fel. 
 
Imorgon ska jag på en större kostutredning på Mando, ta prover och träffa dietist och kan knappt bärga mig. Jag vill inget hellre än att komma igång med detta och släppa fri matdemonen inom mig.