fafanganspris.blogg.se

En blogg om mat och träning: från fiende och förbud mot njutning och hållbar livsstil.

Träningsglädje

Kategori: Allmänt, träning

I hela den här processen har min motivation till att träna varit riktigt dålig. Att gå från en konkret plan där varje pass är planerat och målbilden är tydig till att "bara träna" är väldigt svårt. Jag har mest bara lallat runt och tränat så mkt jag förmått - kanske en tredjedel av den dos jag hade i våras.
Det är en väldigt stor utmaning i att nöja sig med lagom även i träningsväg när man alltid kan göra lite mer, springa lite längre. Tränar jag ett styrkepass på kvällen, klart jag kan springa på morgonen! Eller om nu löpbandet finns på gymmet så kan jag lika gärna dra av några intervaller när styrketräningen är klar? Att säga till mig själv efter 45 minuters hård cirkelträning att det är OK att gå hem, det är inte helt lätt måste jag medge. Min strategi är nu, liksom med maten, att satsa på kvalité före kvantitet. Klart jag skulle bli lite mer fit om jag joggade en extra halvtimme varje dag, men då är vi inne i ohållbara vanor igen. Bättre att jag satsar allt jag har på de minuter jag verkligen tränar, istället för att köra på orkeslös flera pass om dagen. Något jag dock upplever hjälper, och faktiskt gör träningen rolig och givande, är gruppträning. Detta är något jag mer eller mindre lagt på hyllan under våren med resonemanget att " i gruppträningssalen får man inga resultat, det är i gymmet det händer". Det får jag dock äta upp nu, då gruppträningen motiverar mig hundra gånger mer nu än set och reps i gymmet. Faktum är att jag fått uppleva några ögonblick av det tunnelseende och "beast mode" man kan få under ett riktigt bra pass, och det kan jag säga är längesedan jag kände. Däri ligger också mycket av det som är givande med träning, i alla fall för mig, att ha 100% fokus och känna mig som en maskin som klarar av vad som helst. Och då jag ser mig omkring på de övriga deltagarna på passen så inser jag att jag nog i deras ögon åtminstone fortfarande är vad man kan klassa som mer tränad än genomsnittet. Jag har funderat lite på att börja med någon idrott, för att flytta fokus från det utseendemässiga till något roligt man gör i lag, men inte gjort slag i saken då jag inte vill betala någon avgift för att sedan kanske få träningsförbud från Mando veckan efter. Det slår mig också hur svårt det är att uppbringa motivation till träning efter en 9 timmar lång dag på jobbet, särskilt då jag är på benen konstant. Ofta går jag hemifrån 8 eller 9 och är hemma kl 20, då blir det svårt att få in den naturligt. 
 
Jag har färre dömande dagar nu iaf, och försöker att helt ignorera dom tankarna när dom kommer. Lite som jag ignorerade godissug då jag dietade. Har ännu inget startdatum för behandling, men det får väl ta den tid det tar. 
 
Nu ska jag vila inför kommande vecka, 10 timmarsdag imorgon!

Motgångar

Kategori: Hur resonerar en ätstörd

Usch, den senaste veckan har vekligen varit upp-och-ner. Mycket jobb, besked från Mando att starten för min behandling kommer dröja 4-6 veckor och andra komponenter har gjort att det känts tungt.  Jag deltog dock i tisdags på eventet Get OUT som anordnades av Trend och Träning-Anna, den bloggare som gjorde att jag fick upp ögonen för min ortorexi tack vare att hon delade sin historia. Fick en liten pratstund med henne och hon tycks ha hittat sin balans och såg väldigt sund ut. Det kändes bra att vara där och fokusera på rörelseglädje till skillnad mot prestation och "in i kaklet" som annars alltid varit min melodi. 
 
Med förseningen för behandlingsstarten och en del jobb som kommit upp på agendan har min motivation sjunkit avsevärt för att gå all in med mitt problem. Jag tänker emellanåt att jag skulle må så mkt bättre om jag bara återgick till mitt gamla trygga (sjuka) matschema och återfick min kropp. Sedan påminner jag mig om ohållbarheten i det levernet och jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag måste ha hjälp med detta, men halva mig vill fortfarande bara "bli fit igen" och må bra i min kropp. Speciellt klädesbiten är väldigt ångestladdad och halva min garderob sitter i dagsläget dåligt. Jag är långt ifrån att acceptera situationen som uppstått och det blir väldigt tydligt i vissa lägen. Träningen är det verkligen noll struktur på, och motivationen att utföra den är ungefär lika med noll. Kortfattat, rent mentalt känns det rätt kasst gällande hela kropp/träning/mat-biten. Men ett problem som funnits i 10 år löser sig väl inte på en månad?