Med en skitvecka i bagaget
Kategori: Allmänt
Veckan som passerat har innehållit flertalet bakslag, och som vi alla vet så har dessa, särskilt när de alla kommer samtidigt, en tendens att totalt förinta all motivation. När man har outredda konflikter som ligger och pyr, frustration gällande jobb, sjukdomssituation i familjen och en egen demon inom sig att bemästra så blir man ingen sprudlande och energisk person.
Jag börjar så smått acceptera min situation och vad den är. Jag försöker också se mig omkring i vardagen för att upptäcka sådant jag inte lagt märke till förut, för i all ärlighet så blir man duktigt besatt av sin egen fysik, sina vanor och sina beslut då man är i ett tränings/hälsoberoende. Då all ens energi och tid läggs på att slipa sitt utseende går man miste om så mycket annat, och jag försöker ägna mig åt ett litet tankeexperiment: Då jag möter människor, och jag träffar rätt många varje dag, försöker jag se personen, men inte med utgångspunkt i deras utseende. Det är en utmaning, särskilt då jag jobbar i en miljö där de jag möter är minst lika utseendefixerade som jag, men jag försöker. Jag försöker se om dom gör/säger/utstrålar något som gör dem trevliga, attraktiva eller intressanta, men som inte baseras på hur de ser ut. Min tanke är att om jag kan göra denna övning och vänja mig av med vanan att alltid lägga märke till det yttre, så kanske min självkritiska syn på mig själv också mattas av lite. Helt enkelt att flytta fokus från utseendet till viktigare och mer meningsfulla saker.
Kom förresten över en bra artikel på träningssajten Tyngre på temat "När träningsglädjen dör". Som jag skrev sist har jag kämpat med detta, och artikeln fick mig faktiskt att slappna av lite. Hög motivation är inget konstant tillstånd, och livet och dess spelregler ändras konstant. Jag har alltid dragits mer åt och fascinerats av fitness/body buildingvärlden snarare än "eat clean och träna i snygga kläder-världen" och det kan kanske tyckas felaktigt med tanke på den situation jag nu försöker ta mig ur. Jag upplever att inom fitnessvärlden har man en öppenhet och en förmåga att se individen som rådande hälsotrend inte har. Om tidningarna och tyckarna fick bestämma så skulle alla människor äta ägg, kvarg, havregryn och magert protein året om livet ut och gluten slängas till hundarna. Varken socker eller artificiell sötning ska man inta eller medge att man gillar och träningen ska vara tung, explosiv och the more the merrier. Inom byggarkulturen vet man att drömformen är en utopi man uppnår några dagar/veckor under ett år, och man skrattar gott när hullet efter tävling kommer smygande och man kan ta en extra macka till frukost. Även om alla atleter tävlar under samma premisser, dvs strävar efter samma fysik så känns det som att man har en oerhört mycker mer avslappnad inställning till kroppen och dess värde än vad "hälsohetsarna" har. Sedan vill jag ju komma bort från just att ha förbjudna livsmedel som fitnessfolk onekligen har under delar av året, men jag kan ändå inte bortse från känslan jag får att de är mer tillfreds än många andra, trots att deras kroppar förändras och de har en drömkropp de förlorar.
Nåväl, några reflektioner såhär på kvällskvisten efter att ha jobbat mitt sista arbetspass på ett bra tag. Den här veckan startar jag min behandling på Mando och blir därför sjukskriven. Jag ser väldigt mycket fram emot detta, men känner mig samtidigt lätt ångestfylld - nästan 10 år av invant beteende ska nu omprövas och det kommer inte ske i en handvändning. En dag i taget får bli mitt mantra, och full fokus på behandlingen.
