fafanganspris.blogg.se

..tycks aldrig stabiliseras! Innan helgen var jag väldigt optimistisk, hade min sexveckorskontroll och det går framåt. Jag behöver nu inte tillbringa lika mkt tid på kliniken och ska få börja gå tillbaka till jobbet så smått. En annan stor lycka är att jag den här veckan får återuppta promenader och även göra yoga. Ironiskt med min lycka med tanke på vad som kittlade mina sinnen för bara några månader sedan (högintensivt, intervaller, tunga låga reps..) men bara känslan att få röra och sträcka ut kroppen kommer kännas fantastisk efter sju veckors inaktivitet. Så länge har aldrig min kropp fått vila. Ska bli väldigt intressant att se hur den välkomnar realistiskt träningsupplägg och bra mat sedan längre fram...

 

Helgen var iaf mindre bra. För mkt tid att tänka i den "riktiga världen" genererar en del ångest och jag blir ständigt påmind om det jag inte vill tänka på. Då de senaste helgerna varit rätt så händelselösa så ges de negativa tankarna fritt spelrum. Gråt och tandagnissel. Att följa kostschemat är också en utmaning då jag av någon anledning inte alls har samma hunger på helgen men sex mål ska likväl ner. Men idag känns det iaf betydligt bättre och det är jag tacksam för. Varje avvikande steg från kostplanen är ett steg längre från att bli frisk. Varje gång jag väljer bort fil och flingor för kvarg till mellanmål eller väljer trappan med avsikt att bränna några fler kalorier väljer jag också att upprätthålla min ätstörning. Därför är det, berättar behandlarna, oerhört viktigt att man inte "fuskar" genom att inte göra jobbet helhjärtat, det förlänger bara hela behandlingstiden. Så min taktik har varit att bara äta och göra som de säger, undvika återfall och därmed förhoppningsvis bli frisk snabbare. 

 

På god väg, ha en skön vecka allihopa!