fafanganspris.blogg.se

En blogg om mat och träning: från fiende och förbud mot njutning och hållbar livsstil.

Alltså, den här bergochdalbanan....

Kategori: Allmänt

..tycks aldrig stabiliseras! Innan helgen var jag väldigt optimistisk, hade min sexveckorskontroll och det går framåt. Jag behöver nu inte tillbringa lika mkt tid på kliniken och ska få börja gå tillbaka till jobbet så smått. En annan stor lycka är att jag den här veckan får återuppta promenader och även göra yoga. Ironiskt med min lycka med tanke på vad som kittlade mina sinnen för bara några månader sedan (högintensivt, intervaller, tunga låga reps..) men bara känslan att få röra och sträcka ut kroppen kommer kännas fantastisk efter sju veckors inaktivitet. Så länge har aldrig min kropp fått vila. Ska bli väldigt intressant att se hur den välkomnar realistiskt träningsupplägg och bra mat sedan längre fram...
 
Helgen var iaf mindre bra. För mkt tid att tänka i den "riktiga världen" genererar en del ångest och jag blir ständigt påmind om det jag inte vill tänka på. Då de senaste helgerna varit rätt så händelselösa så ges de negativa tankarna fritt spelrum. Gråt och tandagnissel. Att följa kostschemat är också en utmaning då jag av någon anledning inte alls har samma hunger på helgen men sex mål ska likväl ner. Men idag känns det iaf betydligt bättre och det är jag tacksam för. Varje avvikande steg från kostplanen är ett steg längre från att bli frisk. Varje gång jag väljer bort fil och flingor för kvarg till mellanmål eller väljer trappan med avsikt att bränna några fler kalorier väljer jag också att upprätthålla min ätstörning. Därför är det, berättar behandlarna, oerhört viktigt att man inte "fuskar" genom att inte göra jobbet helhjärtat, det förlänger bara hela behandlingstiden. Så min taktik har varit att bara äta och göra som de säger, undvika återfall och därmed förhoppningsvis bli frisk snabbare. 
 
På god väg, ha en skön vecka allihopa!

Försiktig optimism

Kategori: behandling

Går i nästa vecka in i vecka 6 av behandling och därmed kommer också den första kontrollen göras. Man kollar psykisk status och hunger/mättnadssignaler och ser hur stor skillnad det blivit sedan behandlingsstart. Därefter tar man beslut huruvida man kommer skära ner på klinikstiden och förlägga måltider hemma t.ex.
För mig har det mesta gått framåt. Jag äter allt de säger åt mig i den mängd jag får angiven, tränar inte i smyg och miminerar den yttre påverkan jag annars fått via instagram/bloggar etc. Så långt har allt gått bra, det svåra för mig har varit att känna förändringen inom mig. Att äta två mjuka mackor till mellis är OK, men att vara bekväm oavsett om jag väger 10 kg plus eller minus, det är en betydligt större utmaning. Veckan som gått har jag dock fått några små antydningar som kunnat tolkas som framsteg, men jag är försiktigt optimistisk. Det kan bäst beskrivas som en något mer avslappnad syn på min kropp, en syn som är mindre värderande. Behandlarna på Mando menar att när jag närmar mig friskskrivning kommer min vikt inte spela in för hur jag värderar mig själv men dit är det en bit kvar. Jag kollar mig inte lika mkt i spegeln nu, försöker att inte prata om utseende och sådant som hör därtill utan lägga värde i sådant som faktiskt betyder något. En skillnad som är väldigt stor är hur jag ser på media, och hur fullkomligt störd hela hälsodebatten har blivit. Jag har varken lust eller energi att gå in mer ingående på det nu, det är ett inlägg i sig och tids nog kommer jag nog avreagera mig gällande det :)
 
Trevlig vecka på er!

Omvända kostråd

Kategori: Mando, behandling

Idag har jag gått i behandling i en månad. Det är svårt att säga om jag "blivit bättre" särskilt när man vistas i en så skyddad miljö som en ätstörningsklinik faktiskt är. Jag tänker annorlunda och ser hälso- och fitnessvärlden mer kritiskt och har lättare att acceptera min situation. Jag har konsekvent jobbat på att trycka bort alla tankar som har med utseende att göra, och jag tycker mig kunna märka en mer avslappnad attityd. Dock är känslan skör, och det krävs ganska lite för en fallgrop, men en förändring kommer ju successivt.  
 
Jag har den här veckan fått prova på några av de utmaningar som man ska klara av under behandlingen. Exempelvis har jag ätit pizza med ett glas vin till, och i helgen ska jag gå på café och beställa ett bakverk och en dryck innehållandes kalorier. Detta ska vara naturliga inslag i livet och jag vill också det. De kostråd jag får av nutritionisten på kliniken ser helt annorlunda ut än de jag fått av otaliga PT:s. Här ser man till vad människan behöver i form av energi och näringsämnen, men också att kroppen och hjärnan har ett behov av belöning och att man gör sig själv en otjänst genom att neka sig själv detta. Jag skrev i början av bloggen att jag under mina dieter ofta drömt om godis, bröd o dyl och t.om gått in i butiken och drömskt tittat på hyllorna och sedan gått ut. När jag sedan tillåtit mig själv att äta detta vid enstaka tillfällen har det fått oproportioneliga dimensioner och jag har haft ett påtagligt uppdämt behov. Jag har i ärlighetens namn haft ytterst få cravings sedan behandlingsstart, två gånger har jag varit sugen på godis, men annars är det OK då jag äter vilken mat jag vill, sålänge jag håller mig till rätt mängd och proportioner. Det enda jag saknar är flexibilitet då jag fortfarande äter enligt ett schema och inte kan slänga in ett glas vin och en bit ost på fredagkvällen om jag vill. Men det kommer. 
 
Så framåt går det iaf. Om två veckor ska den första kontrollen göras och man kommer då besluta huruvida några förändringar kommer ske.
 
Trevlig helg på er!