fafanganspris.blogg.se

En blogg om mat och träning: från fiende och förbud mot njutning och hållbar livsstil.

Plötsligt händer det

Kategori: Allmänt, behandling

Det har varit tyst en tid, men i det här fallet har det varit av positiva anledningar. Jag har helt enkelt börjat må bättre, och inte haft samma behov av att ventilera och grubbla över min situation. För lite drygt tre veckor sedan hände det något i mig, och jag kan inte riktigt förklara vad. Om jag ska försöka ge mig på det så tror jag det handlar om en början till acceptans och ett överseende med mig själv. Tidigare var det rent ut sagt smärtsamt att se, känna och märka hur min kropp ändrats och många jobbiga stunder har genomlidits. Nu uppmärksammar jag att kläderna stramar, vissa passar inte längre, men jag låter det stanna där. JUST NU ser jag ut såhär av en naturlig orsak, och hur jag kommer se ut längre fram får framtiden utvisa. Jag lägger helt enkelt mindre vikt vid hur jag ser ut, eller, jag jobbar aktivt med mig själv för att INTE fokusera på det yttre. 
 
En annan förändring som jag upplever, och som är en otrolig lättnad, är att mina hunger-och mättnadsignaler börjar stabilisera sig. De första veckorna av behandlingen var jag nästan konstant hungrig även om jag åt 6 ggr per dag, då jag upplevde det som kallas för "oxhunger". Oxhunger kan beskrivas som en kompensatorisk hunger i efterhand, en hunger som uppstår för att kroppen under en längre tid fått för lite näring och därför säger alla signaler att mat måste intas. På kliniken höll de hårt på det faktum att jag inte skulle äta mer än vad schemat sade, just för att rent fysiskt behövde jag inte mer mat, men min hjärna sade åt mig att äta allt jag kom över. Idag är detta reglerat och jag upplever ett mycket större lugn. Ännu en för mig helt ny situation är att inte längre vara sugen på specifika grejer. Jag kan välja bort mackor med ost (något som jag tidigare aldrig skulle tillåta mig själv men som jag älskade att äta) för att det är helt avdramatiserat och jag kan helt ärligt säga att jag är sugen på annat. Jag har ätit ganska mycket av det jag aldrig tidigare tillät mig själv, såsom pannkakor, fiskpinnar och macka till frukost, och nu är det som att jag har "fått min dos" och inte bryr mig nämnvärt mer. Att inte tänka på matens sammansättning i mataffären utan med magen känna "vad är jag sugen på?" är numera min utgångspunkt, och jag kan faktiskt inte tänka mig att återgå till mitt förra leverne. Med det inte sagt att jag kommer ha halvfabrikat som utgångspunkt i min kost för resten av livet, men jag kommer inte heller hålla tillbaka då jag blir sugen på det. 
 
En utmaning i dagsläget är att hitta en lagom träningsdos. Jag har just fått mitt gymkort upplåst igen efter 8 veckors inaktivitet och får ägna mig åt yoga och promenader. Ansträngningen vid yoga kan ju variera och jag har testat några olika pass. Jag känner helt klart att jag är ur form, men samtidigt att det finns kvar där under :) Det ska faktiskt bli spännande att se hur kroppen reagerar och mår vid lagom fysisk ansträngning och bra med mat. Sedan ska dosen bli rätt, och en liten del av mig vill boka upp mig på alla pass som finns, men jag får hålla tillbaka och inse att om jag kör på som förut så kommer ju mitt beteende kvarstå, vilket jag ju inte vill.
 
Så, det är positivt det som händer. Tack för hejaropen! :)
 
 

Försiktig optimism

Kategori: behandling

Går i nästa vecka in i vecka 6 av behandling och därmed kommer också den första kontrollen göras. Man kollar psykisk status och hunger/mättnadssignaler och ser hur stor skillnad det blivit sedan behandlingsstart. Därefter tar man beslut huruvida man kommer skära ner på klinikstiden och förlägga måltider hemma t.ex.
För mig har det mesta gått framåt. Jag äter allt de säger åt mig i den mängd jag får angiven, tränar inte i smyg och miminerar den yttre påverkan jag annars fått via instagram/bloggar etc. Så långt har allt gått bra, det svåra för mig har varit att känna förändringen inom mig. Att äta två mjuka mackor till mellis är OK, men att vara bekväm oavsett om jag väger 10 kg plus eller minus, det är en betydligt större utmaning. Veckan som gått har jag dock fått några små antydningar som kunnat tolkas som framsteg, men jag är försiktigt optimistisk. Det kan bäst beskrivas som en något mer avslappnad syn på min kropp, en syn som är mindre värderande. Behandlarna på Mando menar att när jag närmar mig friskskrivning kommer min vikt inte spela in för hur jag värderar mig själv men dit är det en bit kvar. Jag kollar mig inte lika mkt i spegeln nu, försöker att inte prata om utseende och sådant som hör därtill utan lägga värde i sådant som faktiskt betyder något. En skillnad som är väldigt stor är hur jag ser på media, och hur fullkomligt störd hela hälsodebatten har blivit. Jag har varken lust eller energi att gå in mer ingående på det nu, det är ett inlägg i sig och tids nog kommer jag nog avreagera mig gällande det :)
 
Trevlig vecka på er!

Omvända kostråd

Kategori: Mando, behandling

Idag har jag gått i behandling i en månad. Det är svårt att säga om jag "blivit bättre" särskilt när man vistas i en så skyddad miljö som en ätstörningsklinik faktiskt är. Jag tänker annorlunda och ser hälso- och fitnessvärlden mer kritiskt och har lättare att acceptera min situation. Jag har konsekvent jobbat på att trycka bort alla tankar som har med utseende att göra, och jag tycker mig kunna märka en mer avslappnad attityd. Dock är känslan skör, och det krävs ganska lite för en fallgrop, men en förändring kommer ju successivt.  
 
Jag har den här veckan fått prova på några av de utmaningar som man ska klara av under behandlingen. Exempelvis har jag ätit pizza med ett glas vin till, och i helgen ska jag gå på café och beställa ett bakverk och en dryck innehållandes kalorier. Detta ska vara naturliga inslag i livet och jag vill också det. De kostråd jag får av nutritionisten på kliniken ser helt annorlunda ut än de jag fått av otaliga PT:s. Här ser man till vad människan behöver i form av energi och näringsämnen, men också att kroppen och hjärnan har ett behov av belöning och att man gör sig själv en otjänst genom att neka sig själv detta. Jag skrev i början av bloggen att jag under mina dieter ofta drömt om godis, bröd o dyl och t.om gått in i butiken och drömskt tittat på hyllorna och sedan gått ut. När jag sedan tillåtit mig själv att äta detta vid enstaka tillfällen har det fått oproportioneliga dimensioner och jag har haft ett påtagligt uppdämt behov. Jag har i ärlighetens namn haft ytterst få cravings sedan behandlingsstart, två gånger har jag varit sugen på godis, men annars är det OK då jag äter vilken mat jag vill, sålänge jag håller mig till rätt mängd och proportioner. Det enda jag saknar är flexibilitet då jag fortfarande äter enligt ett schema och inte kan slänga in ett glas vin och en bit ost på fredagkvällen om jag vill. Men det kommer. 
 
Så framåt går det iaf. Om två veckor ska den första kontrollen göras och man kommer då besluta huruvida några förändringar kommer ske.
 
Trevlig helg på er!