fafanganspris.blogg.se

En blogg om mat och träning: från fiende och förbud mot njutning och hållbar livsstil.

Plötsligt händer det

Kategori: Allmänt, behandling

Det har varit tyst en tid, men i det här fallet har det varit av positiva anledningar. Jag har helt enkelt börjat må bättre, och inte haft samma behov av att ventilera och grubbla över min situation. För lite drygt tre veckor sedan hände det något i mig, och jag kan inte riktigt förklara vad. Om jag ska försöka ge mig på det så tror jag det handlar om en början till acceptans och ett överseende med mig själv. Tidigare var det rent ut sagt smärtsamt att se, känna och märka hur min kropp ändrats och många jobbiga stunder har genomlidits. Nu uppmärksammar jag att kläderna stramar, vissa passar inte längre, men jag låter det stanna där. JUST NU ser jag ut såhär av en naturlig orsak, och hur jag kommer se ut längre fram får framtiden utvisa. Jag lägger helt enkelt mindre vikt vid hur jag ser ut, eller, jag jobbar aktivt med mig själv för att INTE fokusera på det yttre. 
 
En annan förändring som jag upplever, och som är en otrolig lättnad, är att mina hunger-och mättnadsignaler börjar stabilisera sig. De första veckorna av behandlingen var jag nästan konstant hungrig även om jag åt 6 ggr per dag, då jag upplevde det som kallas för "oxhunger". Oxhunger kan beskrivas som en kompensatorisk hunger i efterhand, en hunger som uppstår för att kroppen under en längre tid fått för lite näring och därför säger alla signaler att mat måste intas. På kliniken höll de hårt på det faktum att jag inte skulle äta mer än vad schemat sade, just för att rent fysiskt behövde jag inte mer mat, men min hjärna sade åt mig att äta allt jag kom över. Idag är detta reglerat och jag upplever ett mycket större lugn. Ännu en för mig helt ny situation är att inte längre vara sugen på specifika grejer. Jag kan välja bort mackor med ost (något som jag tidigare aldrig skulle tillåta mig själv men som jag älskade att äta) för att det är helt avdramatiserat och jag kan helt ärligt säga att jag är sugen på annat. Jag har ätit ganska mycket av det jag aldrig tidigare tillät mig själv, såsom pannkakor, fiskpinnar och macka till frukost, och nu är det som att jag har "fått min dos" och inte bryr mig nämnvärt mer. Att inte tänka på matens sammansättning i mataffären utan med magen känna "vad är jag sugen på?" är numera min utgångspunkt, och jag kan faktiskt inte tänka mig att återgå till mitt förra leverne. Med det inte sagt att jag kommer ha halvfabrikat som utgångspunkt i min kost för resten av livet, men jag kommer inte heller hålla tillbaka då jag blir sugen på det. 
 
En utmaning i dagsläget är att hitta en lagom träningsdos. Jag har just fått mitt gymkort upplåst igen efter 8 veckors inaktivitet och får ägna mig åt yoga och promenader. Ansträngningen vid yoga kan ju variera och jag har testat några olika pass. Jag känner helt klart att jag är ur form, men samtidigt att det finns kvar där under :) Det ska faktiskt bli spännande att se hur kroppen reagerar och mår vid lagom fysisk ansträngning och bra med mat. Sedan ska dosen bli rätt, och en liten del av mig vill boka upp mig på alla pass som finns, men jag får hålla tillbaka och inse att om jag kör på som förut så kommer ju mitt beteende kvarstå, vilket jag ju inte vill.
 
Så, det är positivt det som händer. Tack för hejaropen! :)