Vad kostar det?
Kategori: Allmänt
Alla som tränar och reglerar sin kost med avsikten att få en vältränad kropp har säkert märkt hur resultaten (hur snabbt de kommer) varierar från person till person. Somliga tycks endast behöva snegla på en burk kvarg och lyfta några hantlar så får de definition och fettet faller av. Somliga, och så är mitt fall, har det lite kämpigare. För att ge en inblick i vad som krävs, och kanske för att jag själv ska inse det orimiliga i livsstilen, tänkte jag berätta hur kost och träning såg ut då jag enligt mig själv hade "en kropp att vara stolt över". Jag vill också nu poängtera att för somliga, tex de som förbereder sig inför tävling inom fitness, så är detta normalt 4 månader om året. Det gör inte det hela hälsosamt på något sätt, och för mig så funkade det inte ens som "projekt" då det genererade en väldigt stark ångest så fort jag frångick schemat och kände hur jag gick upp ett halvt kilo.
Träningsmässigt körde jag 4 styrkepass i veckan, två konditionspass samt morgonintervaller åtminstone fyra dagar i veckan. Jag snittade ca 10 pass i veckan kan vi säga. Kosten då? Efter min morgonlöpning intog jag vispad äggvita, 250 kvarg, lite bär eller äpple samt 1 dl flingor. Mitt kostschema innehöll inget mellanmål fram till lunch, men jag drack ofta buljong eller åt gurka för att mota bort hungern. Lunchen bestod av 150 g magert protein samt "kalorifria" grönsaker, såsom sallad, gurka, selleri, lök osv samt 1/2-1 dl kvarg. Nästa mellanmål innan träning innehöll 1/2 dl kasein, 1/2 dl äggvita samt 1 frukt. Efter träning fick jag 150 g protein, 100 g potatis samt sallad igen. Finalen var kvällsmålet, "proteinfluff" bestående av 200 g bär, 1 dl proteinpulver och lite keso på toppen. I runda slängar 1400-1500 kcal. Ibland, om jag kände att veckan gått bra, tog jag sk ätardag eller ätarmåltid på helgen. Inte när jag var sugen, utan alltid på lördagen, också för att kunna deltaga i sociala tillställningar utan att framstå som alltför dum med gurkstavar i väskan och Pepsi Max i glaset.
Sk fitnessnudlar (som innehåller 10 kcal/portion) användes flitigt.
Som ni ser så gav det resultat. I det här tillståndet var jag 100% tillfreds med min kropp, men hela mitt dygn planerades utefter kost och träning. Jag kunde inte vara iväg kl 16 för då skulle mellanmålet intas och det innehöll äggvita som skulle vispas osv. Hungrig var jag, och kunde inte vara iväg för länge på grejer utan backup (typ gurka, selleri lr ngt liknande) för då rubbades rutinen. Träningsrutinen var helig och likt en robot sprang jag mina 16 intervaller på morgonen och trampade till gymmet på kvällen. På kvällarna då jag skulle sova låg jag ofta och fantiserade om mat, och jag kunde gå in på Hemmakväll och i ett tillstånd av extrem längtan och samtidigt stolthet att jag orkade stå emot, känna smakerna av de olika godissorterna.
Jag var väldigt osocial under den här perioden. Att ta en kaffe med någon gick bra, men äta middag ihop gjorde det krångligt och mötena kunde inte vara för långa då antingen träning eller måltid alltid låg nära i schemat. Att ställa in ett träningspass för att t.ex gå på bio eller bara för att låta kroppen vila lite extra var det aldrig tal om.
Det är en stark motsägelse, för jag var oerhört lycklig men samtidigt olycklig. Att konstant, och jag menar KONSTANT tänka på mat och träning gör att allt annat får lida. Det är exakt samma situation som hos en heroinist som sätter knarket framför allt annat. För mig var detta nummer 1 och det var något jag strävat efter i många år. Jag ska förtydliga att viktnedgången var ca 6 kilo för min del, så jag var inte alls överviktig från början. Jag har antagligen gått upp de 6 igen men jag tänker aldrig gå när en våg igen. (Jag var tvungen på läkarbesöket på Mando, men jag stod frånvänd displayen)
Man kan spekulera i VARFÖR detta blivit så viktigt för mig. Att hitta en identitet i att vara vältränad, få bekräftelse från något som tyder på en stark prestation och disciplin? I nuläget vet jag inte om det tjänar något till att spekulera i det, bäst är kanske bara att fokusera på att få ett sunt förhållande till mat och i förlängningen minska mängden ångest mat i dagsläget ger mig. Att titta på gamla bilder gör ont, det ska jag inte förneka, men samtidigt: är det rimligt att 5-6 kilo ska få avgöra min lycka? Det KAN inte vara så, det FÅR inte vara så och det SKA inte vara så.
Evelina botneling säger:
Hej, jag från insta:)
Grym du är, vad glad jag blir att Du kommit till insikt och tar hjälp!
Livet ÄR så mycket mer än träning och kost. Jag har full förståelse för ditt tänk och känner igen mig till viss del.
Då jag pluggade till polis handlade livet bara om träning, muskler och protein!
Man kommer till en gräns när en klok varelse säger åt en att nu är det dags att bli social och tänka på annat och dessutom, mina träningskompisar/studentkompisar flyttade och vi började arbeta på olika orter. Det var då mitt stora matintrsse blev stort.... En hel värld av godsaker öppnade sig och mitt fokus blev annorlunda.
Idag är jag 10 kg mindre, hälften så stark och inte muskler kvar! Kan fortfarande sakna utmaningen att ta min egen vikt i bänk och köra chins/dip med plattor...men idag bär jag ist runt på 4 goa ungar!!!!
Acceptansen och självinsikten, den är viktig!!!
Du är bra som du är oavsett mest muskler och ådror!
Ska bli spännande att följa din resa!!!!!
All lycka och stor kram, detta grejar du! Heja