fafanganspris.blogg.se

En blogg om mat och träning: från fiende och förbud mot njutning och hållbar livsstil.

Motgångar

Kategori: Hur resonerar en ätstörd

Usch, den senaste veckan har vekligen varit upp-och-ner. Mycket jobb, besked från Mando att starten för min behandling kommer dröja 4-6 veckor och andra komponenter har gjort att det känts tungt.  Jag deltog dock i tisdags på eventet Get OUT som anordnades av Trend och Träning-Anna, den bloggare som gjorde att jag fick upp ögonen för min ortorexi tack vare att hon delade sin historia. Fick en liten pratstund med henne och hon tycks ha hittat sin balans och såg väldigt sund ut. Det kändes bra att vara där och fokusera på rörelseglädje till skillnad mot prestation och "in i kaklet" som annars alltid varit min melodi. 
 
Med förseningen för behandlingsstarten och en del jobb som kommit upp på agendan har min motivation sjunkit avsevärt för att gå all in med mitt problem. Jag tänker emellanåt att jag skulle må så mkt bättre om jag bara återgick till mitt gamla trygga (sjuka) matschema och återfick min kropp. Sedan påminner jag mig om ohållbarheten i det levernet och jag är tillbaka på ruta ett igen. Jag måste ha hjälp med detta, men halva mig vill fortfarande bara "bli fit igen" och må bra i min kropp. Speciellt klädesbiten är väldigt ångestladdad och halva min garderob sitter i dagsläget dåligt. Jag är långt ifrån att acceptera situationen som uppstått och det blir väldigt tydligt i vissa lägen. Träningen är det verkligen noll struktur på, och motivationen att utföra den är ungefär lika med noll. Kortfattat, rent mentalt känns det rätt kasst gällande hela kropp/träning/mat-biten. Men ett problem som funnits i 10 år löser sig väl inte på en månad?

KOMMENTARER:

  • Hanna-Sofia säger:
    2014-09-08 | 22:33:04

    Älskade vän! Jag tror stenhårt på dig, och även fast man kanske kan se den här förseningen som en bakslag och "man kanske lika gärna ska ge upp" så måste du ändå tänka ett par steg längre. VILL du leva med det kost och träningsschemat du hade under den "värsta" perioden? VILL du tacka nej till fika, middagar, osv. bara för att hänga på gymmet? Ja, din kropp kanske gillar det, men ditt psyke och hela ditt välmående kommer inte att gilla det. Tänk på att du nu har tagit dig så här pass långt och faktiskt tagit dig till Mando för en utvärdering, så låt inte allt bara rinna ut i sanden nu. Du kommer att få hjälp, och inom relativt kort tid också. (Dom kunde ju ha sagt att du skulle börja om 4-6 månader...!) Jag tror på dig och att du med din starka vilja kan klara dig i ett par veckor till, tills du får professionell hjälp. Var snäll mot din kropp, och även fast alla kläder inte passar så är du en vacker, självständig, underbar och helt enkelt enastående människa som jag minst av allt vill se att du skadar dig själv, eller är dum mot dig själv. Det är inte långt kvar tills de här veckorna har gått. Hang in there, darling! Stor puss!

    Svar: Åh tack fina du, det kändes så bra att läsa! Det är nästan absurt hur svårt en sån "enkel" sak kan vara som att tala sig själv till rätta, i jämfört med alla andra prestationer man genomfört... Jag kommer tänka på dina ord när spökena kommer :)
    fafanganspris.blogg.se

Kommentera inlägget här: